Elitkören

Men jag minns inte sångerna. 
Jag minns  "Elitkören"...

Det fanns en kör på skolan som många av mina klasskamrater var med i. 
Så berättade fröken en dag att det skulle bildas en ny kör - en "elitkör".

Jag sa då att jag tyckte att vi som inte var med i den andra kören kunde få vara med i den!
- Hur tror du det skulle låta? blev svaret.

Jag förlät aldrig kränkningen.
Mitt sångbetyg blev  B-  i tvåan. Knappt, knappt godkänd alltså.

Skolavslutning i femman(?)
Ulla-Märta och Sven-Erik Lundgren
och jag mittemellan

Men i trean, på hösten samma år,  flyttade vi över till huvudbyggnaden. Då fick vi en musiklärare, eftersom vår lärare Sven-Erik Lundgren hade vissa andra åtaganden i samband med genomförandet av försöksverksamheten med Enhetsskola. 
Dessutom var har en urusel i ämnet musik!
Den fruktade tillsynsläraren Birger Sjöström som jagade oss i korridoren var var en också entusiastisk musiklärare.
Vi var en fantastisk sångklass och sjöng mer och bättre än Birgers egen klass.
Och vi gillade att sjunga.

När det var dags för betyg skulle vi med de sämsta betygen få provsjunga inför alla!!!
Minns anspänningen.
Jag valde "Önskan" ( Till grönskande skogen en sommardag)
 "Det blir en avsevärd höjning" sa Birger.

När höstterminsbetyget i trean kom visade sig betyget bli Ba+  - "En avsevärd höjning"!
I fortsättningen sjöng jag alltid  "Önskan"  på uppsjungningar! Även på Seminariet.
Det är nog den jag sjunger bäst än idag.

De första skolåren

Klockan på armen hade jag fått till julen 1951 - innan vi flyttade från Arvidsjaur.


Den julen fick jag också Eskmåtrollet Figge - som jag lärde mig läsa i. En snygg, men numera starkt ifrågasatt barnbok

Jag satt längst ner. Jag var ju stor - och hördes

I Skellefteå hamnade jag i en liten klass med 18 elever i ett rum uppe på tobaksaffären vid kyrkan.

I tvåan fick vi flytta till Kanalskolan som låg på samma plats där polisstationen sen byggdes. Polisstationen kom att flyttas igen.... 
Då hade vi också fått ny lärare också. Gudrun Edmark.
Hon läste Tove Janssons Trollkarlens hatt för oss
- och Hur gick det sen?


På Kanalskolan var det var utedass! 
Dit vågade jag inte gå, så jag sprang tilll mammas jobb på pastorsexpeditionen, som låg borta vid kyrkan.
Det var långt att gå till skolan också. Kenneth, som bodde på Åsgatan körde sin spark i hälarna när vi var på hemväg.
Smärtan, såren...
Jag pratade med honom om detta många år senare. Han mindes inget...

Skolavslutning i 2h Här utanför tvåornas låga byggnad.
 Jag hat en liten vit "hatt"

Norrhammarskolans lågstadielokaler blev klara vid jultid när jag gick i tvåan. Då flyttade vi över dit. När Kanalskolan sen revs fick en annan skola vid Kanalgatan överta namnet.

Jag hittar inte Välskrivningsboken, men denna 

I tvåan satt vi i grupper om fyra elever. Jag skulle kunna peka ut platsen där jag satt i klassrummet. Lennart (Jan?) Moen, Siv Skog och jag. På välskrivningstimmen skulle vi skriva våra namn - förnamn och efternamn - tio gånger! 

Britt-Marie Holmlund tog lång tid att skriva. 
Siv Skog  skrev snabbt sitt namn. 
Detta är nog en av anledningarna att jag gav min son ett namn med bara tre bokstäver.
Förutom det löjliga kunskaperna om vårlök och andra växter som inte fanns hos oss i Skellefteå är det "Musiken" jag minns från tvåan:

Hösten 1952

Jag hade gått i skolan en vecka när vi hösten1952 flyttade från lokalredaktionen på Skomakargatan 52 i Arvidsjaur till den lilla vindslägenheten hos Larssons på Vitbergvägen 2 i Skellefteå. 

Här med de stora tjejerna i "skrubben" intill vår vindlägenhet. 
Eva Larsson till höger. Hon till vänster bodde på andra våningen.


Vi skulle vi komma att bo i i den lilla vindsvåningen i nästan två år, tills vi fick en tvårumslägenhet med matvrå i kvarteret Yxan på Hyttlidgatan 63, högst upp.

Jag minns hur pappa med hjälp av en pack-cykel som han lånat på jobbet flyttade hela vårt bohag.